fredag 19 juli 2013

Mina avatarer saknar överlevnadsinstinkt

Det där att jag ofta "dödar" en gammal avatar och kommer tillbaka med en annan gillas tydligen inte helt av alla. Jag förstår inte varför det ska vara så upprörande att byta avatar. Avatarer är som kläder för mig, det är något jag tar på mig och med det så följer de mig ett tag, gör saker med mig men det är inte mitt rätta jag. Avatarerna vi ser har i sig själva ingen själ, inga egna tankar eller liknande utan det är bara en kanal där delar av någon verklig kommer ut. Jag förstår inte alls hur man kan sörja avatarer som inte längre finns kvar men jag förstår att det kan finnas saknad av någon som fanns där bakom avatarkläderna. Dyker nu den upp i en annan avatar så är väl allt bra igen, det viktiga finns ju kvar där och det är tankens källa där bakom avataren.

Mina avatarer saknar överlevnadsinstinkt, det har inget värde i sig själva. Kanske tycker någon att det går att skapa ett värde i en avatar genom att köpa saker till den, göra saker med den och skaffa vänner i forma av andra avatarkanaler för tankar. Kanske vill några skaffa mening åt sin avatar genom att bygga hem i den virtuella världen, skaffa en partner och kanske barn men personligen förstår jag det inte. Min partner finns i min verklighet och en flykt till en annan partner i en virtuell värld skulle vara ett svek mot henne. Det jag lånar ut till min avatar är min tanke och innehåller den tanken en dröm om något annat, en annan partner, ett annat liv eller liknande borde jag kanske satsa mer på det i det verkliga livet.

Det verkliga virtuella livet finns inom oss själva och det är kanske synd att vi inte kan nå dit utan att behöva gå omvägen via Second Life eller annan liknade värld. Jag inser att jag har begränsningar i det verkliga livet och att det finns en del möjligheter att komma förbi dessa i den virtuella världen men jag har ingen längtan att bygga upp någon drömkopia av verkligheten i en virtuell värld.  

Jag saknar troligtvis något eftersom jag inte kan förstå virtuell kärlek, virtuell sorg. Jag kan ana men jag kan inte ge det samma kraft som i verkligheten. Second Life och liknande världar är något häftigt som jag kan dela med andra som också tycker det är kul att leka med det. Second Life är en fritidssysselsättning, en hobby men absolut inget nödvändigt. 

Jag blir rädd för de som vill fylla hål i verkligheten med upplevelser och annat från virtuella världar. Det kan vara ett komplement men det ersätter inget.

En avatar är inget utan den som styr den. När en avatar tas bort är det därför inget som försvinner, den som styr den finns ju oftast kvar. Om fallet nu inte är så utan döden var verklig blir situationen konstig - i det ena fallet vet vi egentligen inte alls vem vi sörjer förutom det vi trodde fanns eller så var det en verklig vän som vi kände utanför det virtuella och då behövs kanske inte sorgen skaffa nya vägar i en virtuell värld. en verklig sorg är tillräckligt svår utan att vi försöker bygga den större och ge den fler spelrum.

Second Life kommer alltid att vara mer ett spel för mig, en emulator eller simulator, aldrig en respirator eller en nödvändighet.

Virtuell världar är mer verktyg och hjälpmedel än en plats att fly till. Virtuella världar behövs och kommer att utvecklas men vi får nog ändra vår uppfattning om vad en avatarer ska vara.När vi kan se en avatar som ett verktyg istället för ett exakt jag - då kommer altar att avdramatiseras helt och istället bli en del av verktygslådan. Vi behöver många olika avatarverktyg för att kunna jobba med och använda virtuella världar.

3 kommentarer:

  1. Denna kommentar om databaser i länken var intressant: " Det var intressant att se hur databaser kan användas för att lära oss saker om oss som personer som vi inte ens insett själva genom att man hittar mönster. "

    Men oxå skrämmande..... Vi är totalt kartlagda och kommer informationen i fel händer... vilken makt. Få länder har nog så stor koll på sina medborgare som Sverige, även om det snackas om USAs övervakning. Vi har personnummer...

    håller med annars ang avatarer, men det visste du redan ;)

    SvaraRadera
  2. Ja och bloggar med tydligen men välkommen tillbaks Sven :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggar tänkte jag inte ens på ... kanske för att jag startat och tagit bort hemsidor och liknande under ännu längre tid än jag funnits som avatar i SL. Jag dödar inte bara avatarer, jag dödar också bloggar och hemsidor - vilken dräpare jag är. ;)

      Radera